-"Man hajar liksom resan först när man kommit hem." konstaterade en god, nu bortgången vän avseende sina utlandsvistelser och hur man påverkades av desamma.

Lite så är det. Jag vistades i "nyckeln till Europa"- mitt ute i Atlanten under fem månader och har väl sällan blivit så starkt påverkad och förändrad av en plats förut. Jag bodde på ön La Palma, den yttersta Kanarieön. Efter två år utan adress i Stockholm- den konsekvens jag levde i under då rådande bostadspolitik- så tröttnade jag. Hade hört lite om folk som surfade runt inom EU, tämligen smärtfritt med billiga tak över sina huvuden.

"Funkar det inte så finns grottorna" försäkrade jag mig själv under packbestyren. Det hade jag och andra förvisso upplevt förra julen på Teneriffa dit jag lyckades anlända under årtiondets oväder då skolor och arbetsplatser hölls stängda. Var jag nu tvungen att grotta på La Palma krävdes en tämligen djup håla, det var sådan typ av kunskap jag redan besatt.. detta samt undvika att sova under träd. Handstora spindlar är inte riktigt min tekopp.

Nu var vädret gynnsamt när jag sen kväll i mitten av september anlände till Teneriffa och per buss och ben tog mig till färjehamnen varifrån "Armas" skulle avgå nästa dag. Jag bjöd killen som bodde på den intilliggande stranden på min sista pirog med ägg och bacon. Det var mitt sätt att säga att jag tänkte sova på bänken därintill. Han gav sin blandrastik hälften av pirogen och hon vaktskällde under natten när strandstädarna ville undersöka vem som låg där på bänken under en jeansrock och med en svart blus som myggnät över ansiktet.  

Det var lika sen kväll då färjan anlöpte Santa Cruz hamn på La Palma. Det blev en sömnlös natt. Jag vandrade genom stadens många, smala gator i det karaktäristiska gula lyktljuset som inte ska störa stjärnornas sken. Astronomin har sin egen högborg i form av ett observationscenter uppe på öns högsta punkt. Santa Cruz är.. väldigt brokigt, pittoreskt och det gamla bevarat där hon klättrar i vitputs och pastell uppför bergen.

"La Isla Bonita" (Den Vackra Ön)- och jag satt lycklig på ännu en bänk och inväntade gryningen, då vad som helst kunde hända...